The end's not near, it's here

Tjo!
Kan bara säga en av det värsta veckorna på länge och veckan har inte ens kommit till mitten. Måndagen börjar med att jag missar min buss, bussen efter kör bara förbi mig även om jag står och vinkar, tredje bussen sket jag i och gick ner och träffa hampus och resten av folket på la-skolan. Fjärde bussen glömde jag bort totalt sen skulle jag gå till femte bussen och så blir jag stoppad av folk på vägen, men jag tror jag skulle hunnit i alla fall men när jag väl kommer till busshållplatsen så kommer inte buss saken, så snackar med sadde och bestämmer mig för att ringa mamma så hon fick sjukanmäla mig. Men den är inte slut här efter det tappar jag bort mitt busskort så jag får köpa nytt, tappa bort min mobil men den kom tillbaka, tappa bort kamran men den hitta min mamma, gjorde även sönder väskan och tunikan jag hade på mig, missa ännu fler bussar eftersom jag inte hitta busskortet, fick inte över film filer från melanies mobil till datorn och filmen ska vara innen på fredag och allt för jag tappa bort min kamra. Så hej ig på mig och resten av min grupp! 3 toppen dagar nu hoppas jag fan bara att dte kan gå bättre!

Vi bowla även idag och jag som verkligen suger på bowling låg bara 20 poäng efter philip, melanie och theo, skit stolt. Sen när vi börja andra omgången ledde jag typ tills hälften när jag missa 4 gånger i rad och sen skulle jag skjuta men när man inte tror att dte kan gå sämre så tappar jag klotet åt fel håll så det rullar förbi alla banor så hela klassen ser hur jag springer efter mitt klot. Men man får ju bjuda på sig själv och satte ju faktiskt en stajk när jag sen skulle skjuta klotet åt rätt håll och alla kolla:) missa ifs resten av de 6 gångerna men minnen för livet har vi!

Hoppas att någon orkar läsa för direkt kul va dte ju inte, men så ser mitt liv ut i alla fall, turen är på top!




LOVe YA!!

2009-10-21 @ 23:28:47 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

miss you all ready

Fattar inte att dte har gått en hel vecka utan att du kommit och väckt mig nu, att det gått 3 veckor sen du blev sjuk och att det är så här jag ska leva resten av detta år. Vet att man kommer över sånna här saker och det har jag gjort innan men du va inte som de andra, du va så jävla speciel och du va min.
Mamma sa alltid att du blev så himmla glad när jag vakna på morgonen och hade inte jag gått upp så låg du bara där och vänta utanför min dörr. Trodde verkligen inte att detta skulle hända och verkligen inte så här fort. Jag va inte ens med när vi begravde dig för jag ville inte se dig död, för du lever fortfarande i mina tankar och du kommer alltid att göra. Jag vet att du har det bättre nu och det känns skönt att veta att du inte har ont längre.
För minnerna av dig kommer alltid leva kvar i mitt hjärta lilla vän,
Donna-Tess Pippet Josefson 1/5 05 - 5/10 09<3

2009-10-11 @ 14:31:35 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()